Stiltransponering - Sakprosa - Slutgiltig

KRÖNIKA

Den text som är skriven med blå text, är det som har förändrats från förra utkastet.

Först redovisas mallen för hur en krönika är uppbyggd, därefter följer den slutgiltiga krönikan. 

---

Hur man skriver en krönika:

Krönikans rubrik [ska tydligt visa vad krönikan handlar om]

Inledning
Inledningen ger läsaren en bakgrund till ämnet och sammanfattar krönikans huvudinnehåll.

Brödtext
Detta är krönikans mest omfattande del. Brödtexten innehåller huvuddelen av krönikan.

Avslutande och konkluderande del
Denna del sammanfattar krönikans huvudinnehåll och drar ofta en slutsats.

Bilder
Krönikan kan med fördel innehålla bilder för att ge ett tydligt sammanhang för texten och för att läsarens lättare ska känna igen sig.

Helhet
Helheten av krönikan ska dessutom vara; lättsam, intressegivande, behandla aktuellt ämne samt vara personlig på ett sätt så målgruppen fastnar för innehållet.

---

Vi ska kunna lita på dem!

Ja, vi ska definitivt kunna lita på de taxichaufförer som kör våra barn till och från aktiviteter dagligen. Det var något som slog mig häromdagen när jag startade TV:n, där Uppdrag Granskning precis börjat. Som alltid var det alldeles för intressant för att zappa bort. Det handlade om unga handikappade kvinnor som dagligen blivit sexuellt utnyttjade av deras chaufförer. Då insåg jag att jag inte längre kunde hålla min åsikt i skymundan; Det måste bli ändring på det här!

BILDKÄLLA: Uppdrag Granskning

Hursomhelst var det främst innehållet i programmet som fick mig fängslad. Tydligen, som jag fick veta senare när jag läste en artikel i GP, var det ett högst aktuellt ämne. I artikeln stod det nämnt att detta problem pågått i sex år, utan att myndigheterna fått någon underrättelse om det. Jag läste artikeln där det stod om dessa unga kvinnor som fortfarande kände rädsla av att åka färdtjänst. Av artikeln och Uppdrag Granskning att döma har dessa chaufförer inte blivit av med sin taxilicens, utan de har kunnat fortsätta köra trots anmälningar från föräldrar och kommunerna. I vissa fall har till och med chaufförer som förlorat sin taxilicens av Trafikverket fått fortsätta köra, eftersom taxibolagen inte får reda på informationen av Trafikverket som utfärdar taxi-licenserna.

Hur har det kunnat bli på det här viset? Jag blir så arg när jag läser om sådana kryphål som finns i Sveriges lagar. Vad hade hänt om inte Uppdrag Granskning tagit upp detta ämne? Då hade med största sannolikhet inte GP skrivit om det och det hade fortsatt vara ett högst icke-aktuellt ämne. Just nu känner jag att det är tur att jag ännu inte har barn, för då vet jag inte vad jag hade gjort. Det är skamligt att ett system som ska fungera på det bästa och mest säkra sätt, fungerar så dåligt. Färdtjänsten ska ta hand om de människor i vårt land som är mest utsätta och de som behöver mest hjälp. Betyder det att man ska utnyttja dessa människor bara för att de är försvarslösa? Svaret är självklart: NEJ, det ska man inte!

Ända sedan vi var så små att vi inte nådde upp till handfatet på toaletten har vi blivit lärda att man inte ska klanka ner på de människor som redan har det tillräckligt svårt i samhället. Varför finns det då alltid sådana människor som uppenbarligen älskar att bryta dessa sociala normer och bestämmelser? Det känns som att vi lever i ett samhälle som ligger på kanten till att svämma över – det finns alldeles för mycket rådande orättvisor och bisarr politik numera. Det enda politikerna bryr sig om är att diskutera huruvida man ska jobba tills man är 75 år eller att ursäkta alla fel de gjort. De tar inte tillräckligt ofta upp frågor så som detta. Unga handikappade kvinnor ska inte behöva känna sig osäkra när de åker med färdtjänst och deras föräldrar ska kunna ha förtroende för den chaufför som kör deras barn. Det finns faktiskt en lösning på detta problem. I London, där de har haft taxiverksamhet i princip sedan första bilen uppfanns, fungerar det otroligt bra. Dagligen informerar alla inblandade parter varandra om hur dagens arbete gått till och om någon taxiförare blivit av med sin licens. Hur kan då detta vara så svårt att införa i Sverige? Det kräver endast lite extra tid och information varje dag för att en så seriös verksamhet som färdtjänsten ska fungera.

Om det fortsätter på samma vis utan att myndigheterna tar tag i problemet, kommer det tillslut leda till att ingen vågar åka taxi. Vilket är synd, med tanke på hur många bra chaufförer vi har inom taxiverksamheten och som verkligen brinner för sina jobb, även om de har ett tufft yrke med oregelbundna arbetstider. Med detta vill jag ha sagt att man kan inte, som enskild och oberörd individ, blunda för de problem som finns i vårat annars så ”perfekta” land Sverige. Vågar alla bara öppna ögonen, bara för att titta på Uppdrag Granskning eller verkligen läsa dagens nyheter, skulle hela Sveriges befolkning tillsammans kunna åstadkomma en förändring. Skulle det möjliggöras, skulle politikerna vara tvungna att finna en permanent lösning.
Så snälla, om bara en gång, orka slå på "Uppdrag Granskning" på SVT en gång. Du kommer inte ångra dig!

Artikel 1: ”Sexdömd chaufför fick jobba kvar” – Stina Berglund, GöteborgsPosten,http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.838086-sexdomd-chauffor-fick-jobba-kvar , 25/1-2012

Artikel 2: ”Emma inte enda offret” - Stina Berglund, GöteborgsPosten, http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.838109-emma-inte-enda-offret, 25/1-2012